Småskrattar för mig själv medans jag läser tidigare inlägg i veckan. Det enda jag berättar om är hur jävla jobbigt det är och känns när man har idétorka och förväntas utföra mirakel på övningsskolan. Men sanningen är den att hela studietiden på Peffan hör man om den avslutande praktiken och alla skräckhistorier sammankoppalade med den. Den är långt ifrån vardagen, även om den är så nära vardagen man kan komma i studierna. 9 lektioner är avklarade och 21 återstår. Vi e alla mörbultade och ser ut som zombien när vi träffas på morgonen. Däremellan förväntas vi kläcka dom finaste idéerna och guu vet vad...

Men jag lär mig så massor . . . Men allt sker så intensivt. Just nu borde jag planera min modersmålslektion som jag har imorgon, gymnastiken på isen är en helt annan femma...
Men först måste jag köpa ballonger till bildkonsten.


*bank, bank* Ja undrar om nån mystisk människa sitter på min toa och spikar spik i väggen. För så låter det åtminstone...