Med ett leende på läpparna somnade jag igår kväll. Fick ett surprisebesök av tjejerna vilket fick oss att prata långt in i natten. ett sent nattsamtal gav mig ytterligare frågetecken som gör mig tveksam, fundersam och ångestfylld. Ingen sa att livet skulle bli lätt. Vilken tur att jag inte behöver bestämma något utan tiden får verkligen visa vad hela juttun blir till ...

Pigg och kry steg jag in genom dörren på skolan imorse. Fick möta en riktigt trevlig klass och utsöta elever som hoppeligen kommer att ta mig levande ur praktiken. Nu just känns det som om jag tar vatten över huvudet i precis varje ämne. Varför engagerar man sig så mycket och inte tar principen " ta det på talang.." på allvar? Kanske för att man vill bli godkänd? Jag skall åtminstone göra mitt bästa och räcker inte det så vooi.

Vännen M stötte på mig på vägen hem från biblioteket och gav mig ett intressant förslag. Eftersom hon kommer att flytta till London här snart så behöver hon en vikarie till tisdagskul i korsholm. Vill jag engagera mig i 11 veckor framöver med kids och finska?

På biblioteket fick jag ett sms där chefen fråga ifall jag har lust att jobba lite på vårkanten ...

Imorgon börjar spex, vilket jag lovat engagera mig i iår ...

därtill så har jag en gradu som är så oskriven som bara den samt 30 lektioner oplanerade...

Undras om jag någonsin kommer att flytta bort härifrån?