Vem?

Jag möttes av ett ansikte i glädje. den första tanken som korsade mitt huvud var att ge människan en kram. kommentaren jag fick: jätteroligt att se dig här.

Hur ofta säger vi sånt åt våra vänner?
Att vi är glada över att de existerar och finns och delar vardagen med en?
Alltför sällan.

chokladen jag köpte idag ger jag som gåva.
Vem den lycklige är vet jag inte.
Men någon som behöver den bättre än mig.

En annan bekant sa att hon aldrig köper en stor chokladplatta, annars skulle hon äta allt.
Ingen annan än vi själva kommer någonsin att tillåta oss att njuta.
Ät för herregyd eller res till Italien och lär dig njuta.

Min dag på skolan var helt toppen.