Ikväll har jag sagt hejdå till många av mina södrafinland vänner som flyttar ner dom närmaste dagarna. Jag kom att tänka på en sådan känsla att få lämna vasa för evigt. Och verkligen känna på sig att man avslutat ett kapitel i sitt liv återigen.
Har jag sagt att jag hatar avsked. Ger en varm kram och plötsligt är halsen full av klumpar och jag kan inte få fram ett ljud. Jag har ju hur mycket som helst att säga men jag får inte fram det
Det är länge sedan jag fått ett brev. Ikväll fick jag ett sådant av M som sa åt mig att jag skall öppna det inte denna vecka, och inte nästa, men den dagen då jag saknar henne som är långt borta i Borgå.
Jag tänker också börja skriva brev istället för avsked. Tänk att räcka fram ett brev där jag berättar allt jag vill säga just i den stund när halsen är igentäppt av alla känslor som väller fram just då.
Är det för sent att skicka brev i efterhand?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar