Jag har tidigare pratat om en eventuell semester i Maj. jag och vännen skulle fira vårt slutarbete. på handledningen idag visste vi inte ifall vi skulle skratta eller gråta... Det var ju trots allt vårt första utkast och första gången han såg vår text... Och sedan frågade vi om vi hinner bli klara tills maj. Svaret var inte så lovande eftersom han vill att vi är nöjda med resultatet ... Personligen kommer jag aldrig att behöva mitt slutarbete.

Plötsligt inser jag även att min kalender är fullspäckad fram till midsommaren med jobb, resor och gradu. Vilken tur i oturen att jag inte behöver bli utexaminerad i juni... eller att jag har ett jobb som väntar på mig i augusti.

ett favorithalsband till mig gick sönder idag. Ett år tillbakas köpte jag det och ända sedan dess har den varit i flitig användning av mig. jag är lite ledsen över incidenten för jag tyckte jätte mycket om halsbandet. Nu är bara frågan, skall jag ersätta halsbandet med något annat, fixa till det eller låta tiden visa mig andra halsband som finns där ute?

Man kan även fundera på ifall halsbandet står som symbol för något annat i mitt liv... Något som inträffade eftersom jag inte tog hand om saken men som trots allt skulle ha skett förr eller senare. Är det så att saker och ting måste drivas till det yttersta för att människan skall inse hur det riktigt ligger till? eller är det så att vi utsätts för olika händelser för att vi skall lära oss mera om oss själva, hur vi fungerar som människor och vad vi väntar oss av livet?

Kan man ändra på den person man är eller finns det riktlinjer för hur var och en skall fungera? Och hur svårt är det för vissa människor att inse att man trivs ypperligt med den man är??!!