hur känns det?

Idag fungerade jag som rådgivare åt en nybliven väninna. Jag blir alltid förvånad när halvbekanta förlitar sig på min omdömesförmåga och frågar mig om goda råd ... Visst gav ´jag henne det råd som jag tror hon kommer att ha mest nytta av. Samtidigt så fick det mig att reflektera över min egen vilja.

Är det så att det finns saker och ting som jag tror att jag vill men som sedan inte visar sig vara bra?!

Vad jag också började fundera över var det faktot att jag i över ett år har känt på mig att min Vasa tid är snart förbi. Vasa är jättebra stad, här finns snart precis allt. Snart börjar mitt jobb på varuhuset och massvis med vänner bor i staden. Min lya är mitt lilla hem. Mina grannar är världens sötaste pensionärer. Inget negativt alls. Hit har jag släkt. Här har jag bott i snart 5 år.

Varfrån kommer då tanken om att jag inte någonsin kommer att tycka att Vasa är mitt hem. Varför tycker jag att det blir väldigt roligt att åka ner till Helsingfors och Åbo om en vecka. Vad finns där som inte finns här? Och är det månne så att jag måste bo borta för att konstatera att det är riktigt okej att bo i Österbotten.

Just nu känns Österbotten som ett bottennapp... Att jag är fången i min egen stad??!