Tidigare idag undersökte jag, Ade och Heidi Vasa med omnejd. På Plantagen fynda jag en rosa blomma och en orkidé och en vit kruka. I lekparken lekte vi på en kul grej. Man blir tydligen aldrig gammal för lekparker och jag tycker det är viktigt att man satsar på äldre i en lekpark. Leka blir man aldrig gammal för anser jag.
Vi såg även många barn som lekte vid vattenpölar och det fick mig att minnas barndomens lekar. Jag, Lina och Malin hade en tendens att dras till vattendrag av olika djup och former. Kreativiteten fick oss att skapa världens mest spännande skog att leka i. Våren var den bästa tiden att leka eftersom då var skogens alla nedsänkta delar vattenfyllda. Vattenplask var inget att prata om eftersom vi försökte på alla sätt och vis dölja det för mamma. Min barndom innehöll mycket lek och dom bästa lekkompisarna. Ibland var det dock lite tröttsamt att vara minstingen som inte fick bestämma. *ler*
Efter vår prommenad såg vi århundradets kärleksfilm. P.S. I love you. Skulle jag ha sett den ensam så skulle jag ha gråtit hela filmen igenom. Med sällskap så är jag inte lika engagerad i film.
Ibland så tror jag att folk tvingar fram kärlek, enbart för att man upplever ensamheten hemsk. det är var och ens ensak. men gränslös kärlek som aldrig slocknar, en sådan som håller människor tillsammans ända tills döden - en sådan har jag alltid trott jag på. Men hur gör man i det skede när man tvingas själv att släcka kärleken, tvingas att gå vidare utan att man själv valt det ödet.
En manlig vän sa mig några veckor tillbakas; kärleken är vår fiende ... jag vägra att hålla med honom - jag bara blev tvungen att blunda för den onda kärleken som han pratade om och vände den till något gott. Jag vill alltså tro att allt vi blir utsatta för vi skall lära oss något nytt om oss själva och hur vi fungerar i olika situationer. eller vilka olika människotyper världen är full av.
Men det viktigaste av allt är ändå att hålla vännerna nära, trots vad än händer. Vännerna består medan annat kan rasa ...