sjukhuset.

Orsaken till att jag inte skaffar mig barn på x antal år är den ständigt återkommande kräksjukan som barn alltid lyckas dra hem från skolan och dagis. Förstå mig inte fel. Jag älskar barn och tror att jag kommer att älska att vara mamma, någon dag i framtiden... Men då man hör mitt i natten att nån stiger upp för att kräkas, ja då tänker man flera gånger.

I natt var offret min pappa. Och för tillfället umgås jag med pappa som redan är återställd, men som mest troligt kommer att smitta mig. Det här innebär att jag inom två dygn kommer att insjukna i vinterkräksjukan. Iofs. så får min kropp en ordentlig rensning då och jag brukar gå ner i vikt ganska rejält vilket behövs efter att jag igen börjat äta choco.

Kommer ni ihåg att jag igår befann mig ner i träsket, längst nere på bottnet och visste inte hur jag skulle ta mig upp? Det krävdes bara en ynka kvart att få mig tillbakas till ytan. Och det här hände efter att jag bestämt mig för att ge upp och sluta kämpa. Det är otroligt hur lågt jag måste gå för att inse att ödet har en roll i livet och fixar allt på bästaste sätt. Och det som hände var något ja inte kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi ... Kanske finns det en mening med allt? Jag avslöjar inget eftersom allmänheten inte har nått med mitt personliga liv att göra.

Jag hoppas skymta solen när jag bilar söderut till Vasa än idag. Om den där ÄÄÄÄÄ studiehandledaren skulle ringa någongång.. *suck*