... Jag har kanske inte berättat om att jag i min ungdom jobbat två somrar i en lokal butik i vår lilla by hemma på landet. Det var tråkigt som bara den eftersom kundstömmen inte var den bästa. Däremot så hade man tid att bekanta sig med folk som bodde i byn. Timmatals kunde jag stå och prata med en och samma människa om absolut ingenting. and I loved it. äldre damer har en tendens att öppna sig för mig av olika orsaker, fråga int varför... Hur som helst, så har jag saknat den personliga kontakten till biträden eftersom man inte har sådana i städer. Allt personligt sjunker i värdet och man blir en i mängden. det finns en liten butik nära mig. En sådan man besöker när mjölken och smöret är slut mitt på kvällen. Och i den butiken får man personlig betjäning och man pratar med biträden. Jag själv ger alltid personlig betjäning till max i den stora butiken jag jobbar i. fantastiskt att jag äntligen hittat en liten byabutik mitt i stan. glad.
I min trappuppgång finns det ovanligt mycket svensktalande äldre par. Jag hälsar alltid på mina grannar. Tydligen så har det gett gott intryck för äldre damer i trappan stannar för att prata med mig och berättar om sina familjer vitt och brett. Det här är första gången på fem år som mina grannar får mig att känna mig välkommen. För övrigt så har jag ansetts som en rebellisk tonåring som nyligen flyttat hemifrån och som stör hemfriden hos alla. Vilken tur att vi alla vet att det är just sådan som jag är.
Det jag försöker säga är att jag har mitt i en stad hittat det som finns på landet, dvs. den personliga kontakten som man har till folk, som får en att prata stunt om allt och inget och det som ger kryddan till vardagen ...
Ett hem på landet är nog det jag vill ha, inte storstadslivet där man är en i mängden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar