... om en timme samlas vi återigen med gullungarna och börjar med sångövningar. Jag trodde aldrig att jag skulle njuta sådär mycket i hela mitt liv att stå och sjunga. Inombords skulle jag vilja sjunga ensam och inte tillsammans med andra. det bara bubblar inom mig. Så mycket ser jag framemot dagen. *ler*

Samtidigt som I am having the time of my life så är jag totalt konfunderad. Jag har lovat mig själv att inte oroa mig för framtiden, för det fixar sig sist och slutligen ändå. Trots det kan jag inte låta bli att tänka på hösten och alla möjligheter som erbjuds mig för tillfället. Garanterad studieplats i staden B., studieplats här i staden V och nu ett annat väldigt lockande erbjudande långt härifrån ... vilken tur att jag inte kommer att kunna påverka något av dem. jag vet att det blir på bästa sättet, trots vad än händer.

det som jag vet är att vilket beslut jag än gör så vill jag att det skall kännas rätt, på alla sätt och vis. Och därför tar jag inte något beslut utan har alla möjligheter i bakhuvudet tills jag är klokare. si sådär om 2 veckor är jag smart nog att ta ett beslut. eller så är jag ännu mera confused. vilket kan bra hända ...

men vad skall jag göra med min passion att sjunga?