Flunssan tog tag i mig och gjorde mig sängliggande... om man bortser det lilla faktot att jag lovade jobba 10 h istället för 9h ... Så i värsta lördagsrusning nös och sprang lille jag mellan hyllorna. Och tar det på nytt imorgon. Jag kunde alltså inte joina pappa o bror i skidspåret.

Ibland orkar jag inte kämpa ...
Ibland är just nu ...
Orkar inte kämpa ensam ...
Det känns så meningslöst ...
Även om det känns så rätt,
så tar jag en paus.

Paus från allt som kunde bli riktigt riktigt bra...